1905 bildades Service de la Repression des Fraudes et du Contrôle de la Qualité. Huvudsyftet var att lagstifta och förebygga falsk användning av produktnamn. 

1923 satte Baron du Roy i Châteauneuf-du-Pape upp ett antal regler för odlingsområdet som kom att bli basen för våra dagars system Appellation Contrôllée.

1927 kom Joseph Capus, som representerade Gironde i Chambre des Députés, att verka för en lagstiftning som begränsade antalet produktionsområden och lokala druvsorter. Han kom också att bli den som utformade 1935 års lag i Comité National des Appellations d'Origine.

Idag kontrolleras den franska vinproduktionen av två organisationer som liknats vid moroten och piskan: 

- Institut National des Appellations d'Origine (INAO) är "moroten" som efter andra världskriget efterträdde den 1935 införda Comité National des Appellations d'Origine. Den kontrollerar Franska kvalitetsviner. 

- Service de Repression des Fraudes är "piskan" som svarar för att komplicerade lagar utfärdas. Från det att druvan plockats måste den följas av dokumentation till dess att den sålts till den slutgiltiga konsumenten. (På den franska marknaden måste varje flaska som säljs bära regeringens sigill som visar att skatterna har betalats och vilken kvalitet vinet har.)

Dessutom finns Office National Interprofessionnell des Vins de Table (ONIVINS) som kontrollerar alla bordsviner.

1963 togs de franska vinlagarna från 1935 upp av EU för att utgöra ramen för EU:s regler. 

Frankrike har två kvalitetsklasser för 
QWPSR (EU:s: Quality Wine Produced in a Specified Region)

AOC Appellation Contrôlée
Detta är den högsta klassen för franska viner. Cirka 35 procent av produktionen är AOC (på engelska även benämnd AC). Kraven kan variera från region till region men innehåller alltid bestämmelser om

• produktionsområde - ska vara avgränsat och med en speciell jordmån
• tillåtna druvsorter - ska ha lokala traditioner i området
• vinodling - berör avståndet mellan rankorna, beskärnings- och uppbindningssätt samt behandling av vinstockarna
• maximalt skördeuttag per hektar
• vinifikationsmetod som också innefattar lagring
• minsta alkoholhalt som erhålls utan tillsatser.

Ju mer specificerad den geografiska beskrivningen är, desto högre appellationsstatus och striktare bestämmelser gäller. I vissa områden är till och med individuella vingårdar uppdelade i flera AOC:s med olika kvalitetsstatus.

Vissa regioner och distrikt har rätt att lägga ordet supérieur till sina namn (t.ex. Bordeaux Supérieur, Mâcon Supérieur). Dessa viner har en halv till en procents högre alkoholstyrka än resten av appellationen.

VDQS - Vins Délimités de Qualité Supérieure
Denna klassifikation infördes 1949 som ett slags inkörsport till AOC-status, och många viner som ursprungligen klassats som VDQS har idag höjts till AOC (t.ex. Minervois och Corbières). En del andra (t.ex. Bugey) är glada att behålla sin lägre VDQS-status.

VDQS har samma grund som AOC men är oftast mindre strikt vad gäller skördeuttag och druvsorter. Tidigare var en punkt dock mer strikt, och det var att VDQS-viner måste genomgå en officiell provning. Idag gäller detta även AOC-viner. Endast cirka två procent av Frankrikes viner är VDQS-viner. 

För bordsviner finns två klasser:

Vins de Pays (lantviner)
Vin de Pays är ett dekret som i september 1979 tillkom på initiativ av vinhandeln som ville ge vissa "vins de table" ökad status. Samtidigt skärptes kvalitetskraven, och kvantiteten av bulkvin minskades framför allt i områden som Midi. 

Idag finns 141 olika Vins de Pays i Frankrike, vilka tillsammans utgör cirka 15 procent av produktionen.

Vin de Pays
Vin de Pays kännetecknas av regler på följande områden:

• Produktionsområdet (t.ex. Vin de Pays d'Oc) innefattar fyra departement, ett departement som Vin de Pays de l'Aude eller en zon inom samma departement som i Vin de Pays des Côteaux de Peyrac.
• Varje Vin de Pays ska ha en lista över rekommenderade druvsorter. I allmänhet fler än för AOC och VDQS. Odlare tillåts att prova klassiska druvor från andra regioner, vilket på senare tid givit flera intressanta resultat.
• De maximala tillåtna skördeuttaget är 90 hl/hektar, utom i vissa områden där det är 80 hl/hektar.
• Särskilda analysmetoder - bland annat måste alkoholstyrkan vara minst 9 volymprocent i norr och 10 volymprocent i söder och ha en viss maxhalt av svavel och volatila syror.

Vins de Table
38 procent av allt vin som produceras i Frankrike tillhör denna kategori. Vin de Table de France kan komma från hela landet och innehålla vilka druvsorter som helst. Det får dock inte vara chaptaliserat. Skördeuttagen anges inte, men om produktionen överstiger 100 hl/ha måste druvmusten skickas till destillation. Ju större överproduktionen är desto lägre pris betalas per hektoliter för destillationsvinet. Regeln infördes för att stimulera odlarna att begränsa sina skördeuttag och plantera bättre druvsorter. Syftet var att höja kvaliteten, och regeln börjar nu ge resultat.