Etiketten fungerar som ett slags ID-kort för vinet. Genom att dra köparens uppmärksamhet till sig genom sin utformning ger den köparen information om och garanti för vinet: varifrån det kommer, hur gammalt det är, vem som gjort det och så vidare.

En del uppgifter på etiketten är obligatoriska för alla viner, till exempel alkoholstyrka, innehåll och vem som buteljerat det.

Redan på romartiden märktes vinflaskorna. Dåtidens förvaringskärl, amfororna, försågs med information om vinets ursprung, tillverkare och ibland årgång.

Senare, då viner börjat lagras på ekfat märktes dessa med bokstavskombinationer. På Rhôneviner kunde det till exempel stå CDR (Côte du Rhône) samt årgång.

I början av 1800-talet började man använda den klassiska vinbuteljen och 1818 trycktes de första vinetiketterna i Bordeaux. Under 1850-talet ökade användningen av etiketter med ornament och färgtryck.

Moderna vinetiketter är viktiga för försäljningen, och många vinhus tar hjälp av kända konstnärer och designers för att formge dem. Lagen kräver dock att alla obligatoriska uppgifter finns med.