Redan
romarna odlade vin i Bordeaux, som de kallade "Burdigala". Vinodlartraditionen
inleddes för 2000 år sedan i Girondeområdet, av keltiska
krigare. De odlade druvan Biturica som lär ha varit en föregångare
till dagens Cabernetdruvor.
Även exporten har gamla anor. På 1100-talet
gifte sig hertiginnan Aliénor av Aquitanien med Englands blivande
kung Henry II. England blev då en viktig köpare av framför
allt röda viner. Engelsmännen kallade vinet Clarets, och skeppade
det i 900-literstunnor från den lättangjorda hamnen i Bordeaux
stad. Den nya marknaden satte rejäl fart på vinproduktionen.
1855 klassificerades de Médocviner som såldes
till de högsta priserna. Man delade då in slotten där de
producerades i fem klasser eller "crus" (cru betyder växtplats). I
den högsta klassen, Premiers crus, hamnade Château Lafite-Rothschild
och Château Latour i Pauillac samt Château Margaux i Margaux.
Dessutom fick Château Haut-Brion, som egentligen låg i Graves
söder om Médoc, komma med eftersom detta vin var så eftertraktat.
Först 1973 togs Château Mouton-Rothschild i Pauillac upp i den
exklusiva skaran.
I slutet av 1800-talet drabbades Bordeaux av vinlus
som åt upp vinstockarnas rötter och nästan satte stopp
för vinproduktionen. Så gott som alla vingårdar totalförstördes,
och inte förrän efter andra världskriget kom vinodlingen
igång på riktigt igen.
Sedan 1980-talet har Bordeauxodlarna investerat mycket
pengar i teknik, vilket ytterligare utvecklat vinerna. |
.
|
|